Tårar.
När jag bodde hemma och var liten så sjöng min mamma den här för mig, hade helt.....helt glömt bort den tills jag hittade den ute på nätet en dag. Då kom en massa minnen över mig hur jag kände det när hon sjöng den. Hur jag tänkte på den lilla flickan och hur jag grät, och hur hon tröstade mig.
Berättade att det bara var en visa, att jag inte skulle vara lessen.
Kommer fortfarande en tår när jag läser den. Undra när den här kom till om det var under lungsots perioden, undra om mamma fick lära sig den när hon var sjuk........Hoppas verkligen inte det!
I en sal på lasarettet
I en sal på lasarettet
där de vita sängar står,
låg bröstsjuk liten flicka
blek och tärd med lockigt hår
Allas hjärtan vann den lilla,
där hon låg så mild och go.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.
så en dag hon fråga läkarn
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?
Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.
Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.
Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?
Läkarn svarar ej den lilla.
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.
Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sitt tåligt burna längtan
har hon farit upp till gud.
