rittelittan

                                                                              

                                                                          

I går var vi och tände ljus på min kära mors grav. Där lyste det så enormt vackert, det var tolv ljus tända, otroligt att så många har varit där och skänkt henne denna tanke. Tack alla ni som har varit där.

Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Saknar henne massor. Nyss så ramade jag in en dikt som hon skrev till mig 2006 04 29. Den kommer jag alltid att bära med mig.

Så här skrev hon:
 
En liten tös så rar
jag fick på gamla dar
som en ängel hon fanns i min famn
Ritha blev ju hennes namn.

Hon växte upp blev lång och smal
en riktig stollthet för mor o far
hon aldrig skattats för den hon är
men hon är mig så oändligt kär.

Hon alltid ömmat för sin mor
och visat kärlek så rik och stor
fast plågor härjar i hennes kropp
alltid redo att ställa opp.

Sin make Anders hon fångat lätt
för blonda män har hon gillat bäst
sitt eget hår hon färgat har
i motsats till sin blonda kar.

hon orätt ej kan tåla
men är snar till att förlåta
men en händelse i ungdomens år
har satt sina djupa spår.

Detta är en moders kärlek.
Jag hoppas verkligen att jag kan visa mina barn den otroliga kärlek en mor kan ge, den kärlek
jag alltid har fått av min mor.