rittelittan

Det snöar i dag igen, när ska denna snö börja avta. Det kan ha osnöat länge och mycke än. I kåbban var det visst 120 cm, det har vi inte ännu här men om det inte ger sig snart så är det inte långt bort.

När jag laddade upp den här bilden tänkte jag på mina egna tulpaner som finns där nere i jorden på stugan, när i jesse namn ska dom komma fram. Jag vet aldrig att det har känts så långt bort till våren som det känns nu. Vet aldrig att jag har varit så less vintern som jag är nu.

Jag längtar verkligen till jag får se dom där små spirande knopparna i land och rabatter. På stugan har jag satt många tulpaner. I höstas flyttade jag dom från ett trädgårdsland till en blommbänk, få se om dom har klarat omplanteringen, hoppas verkligen det.

På våren och sommaren har man alltid så mycket att göra...som jag tycker, roliga saker. Att få påta ute med blommor och kryddor är väldigt avkopplande och rogivande. Nu när det är vinter finns det inte så mycket att avreagera sig på, att få ut allt som man tänker och känner, trädgårdsarbetet är verkligen som en terapi för mig.

När man alltid går hemma, alltid har värk, mer eller mindre, så hämmas man många gånger att göra saker. Gör man någonting utöver det vanliga får man lida för det. Man försöker dock hela tiden hitta nya saker att stimulera sig med, men ibland försvinner bara all kreativitet. Man har så mycket att vara tacksam över men ibland blir man så irriterad på sej själv vilket medför att man utåt sett verkar irriterad på allt och alla vilket naturligtvis inte är fallet. Det är bara att man är för dålig att dölja vad man känner.

Många säger att man ska inte dölja det, men om jag är arg och irriterad på mig själv och det går ut över andra ja då blir inte deras humör på topp heller å vad är jag då hjälpt av det, ingenting allt blir bara värre. Vissa dagar är man väldigt låg, vissa dagar hittar man fel i allt och alla, min läkare sa att det är en mental avskärmning mot värken, man tänker på annat så man inte hela tiden tänker hur ont man har.

Men egentligen, om ni tänker er att ni har ont, försöker glömma det, blir irriterad och misslynt, omgivningen blir nedstämd och irriterad, vad blir bättre då? Ingenting......rent ingenting. Varför reagerar man då så, varför tänker man inte på någonting roligt och skärmar av värken på det sättet, nä då jäklar tänker man på allt roligt man kunde ha om man inte hade värk, åsså är man irri igen. Det är bara inse, hur man än vrider och vänder på det är det som jag brukar säga....Det är tur att man blev som man blev, när man inte blev som man skulle :)

Men det kan jag då tala om att jag är då inte ensammen i min släkt, där finns det mycke knäppgökar, kanske ligger i generna :) 

Nog om  "tycka synd om sig själv" och fundera på vad man skulle ha gjort i dag. Hade tänkt baka semlor för fjärde gången "men tack och lov kom svärmor och lånade jästen" så det går inte. Kändes jobbigt att fara in till stan i dag men det kanske ändå blir det jag gör.

Skulle behöva städa igen, tänk med fyra hundar och tre katter, då har man skaffat sig en heltidstjänst som lokalvårdare :) men jag känner inte för det heller i dag!

Jag kommer nog på någonting :)

Ps: Hoppas ni får en bättre dag,  att ni vaknade på bättre sida än jag gjorde i morse :)