Vem vet vad som händer?
Ja vem vågar egentligen tro på ett barn.....Jag skulle under inga omständigheter tvivla på ett barn tills den verkliga sanningen kommer fram.
Tänk här sitter myndighetspersoner och är riktiga jävla grisar, jag kan inte uttrycka mig bättre.
Vem ska då tro på det stackars barnet, hur mycket vånda, ångest, rädsla ja allt du bara kan komma på ska irra runt i ett stackars barns huvud om dom utsätts för sexövergrepp, det kan ingen förstå förrän dom har varit där, tro mig.
På grund av en händelse i min egen barndom har jag alltid varit väldigt noga att berätta för mina barn att dom alltid, alltid ska kunna prata med mig, vad som än händer, och tro mig, så är det. Dom har kunnat berätta vad som hellst utan att jag dömmer dom, och jag tackar min gud att dom aldrig har behövt utstå övergrepp av vuxna under sina bardomsår, när dom verkligen behövde få vara barn. Samtidigt som jag tackar gudarna för mina underbara föräldrar som i dag är borta men som jag har så mycket att tacka för.
Ett barn, och inte bara ett barn utan även vuxna upplever sådana skuldkänslor att dom vågar i regel inte berätta för någon om deras hemska upplevelser, dom har ingen att prata med, ingen som dom litar på, rädd att ingen ska tro dom för det har dom fått höra från förövaren, ingen kommer att tro på dej.....du ska få så jävla mycket stryk om du berättar för någon......dom kommer att ta dej från din mamma och pappa om du berättar det här för någon.
Dom jävlarna tar bort allt självförtroende det stackars barnet har, dom tar bort tilliten till vuxna, dom tar bort självklarheten att ett barn ska få växa upp i en trygg tillvaro och kunna lita på familj och vänner.
Sen finns det då några få som vågar berätta, trots alla hotelser, och vad är det som ofta händer, jo dom blir inte trodda och omän dom blir trodda så finns det ändå dom som inte tror vilket gör att barnet fortsätter att känna skam hela sitt liv. Ja man kan inte tro det men det är så många kvinnor som tror på och stannar kvar hos sina män trots att dom egentligen vet vad dom har på sitt samvete, vad är det då för kvinnor, det är inga kvinnor det är lika mycket svin dom med och mitt i allt det här står ett litet barn, förhoppningsvis med någon som tror, som försöker förstå, försöker trösta, försöker hitta ett sätt för barnet att slippa sin ångest och sina skuldkänslor.
Nu har det då hänt igen!!!!!!!!!!
Tänk en ansedd polischef, står nu inför en utredning att ha förgripit sig mot minst en flicka 14 år gammal. Han är i dagsläget inte dömd för någonting utan det är som sagt under utredning men bevisen börjar att hopa sig.
– Det var ständiga konflikter och de handlade om hans ledarskap. Polischefen var bara fokuserad på etik och moral. Han var besatt av dessa frågor och försummade att leda organisationen, hävdar en kollegan. En annan säger att han var besatt av jämlighet, vilken jämlighet inte var då minderåriga inräknad i det för honom.
Om just han döms eller inte det lär vi ju se, ingen ska dömas om man ingenting har gjort men det finns redan dömda poliser och högt uppsatta män som man har haft förtroende för, vad ska ett barn få för förtroende för en polis som ser och hör och varit utsatt för det här....nä inget förtroende alls.
Det finns så många fina poliser där ute, men...men ....tyvärr så skadas hela kåren av någonting sånt här och det är nästan att många tycker att det är värre än dom barn dom har skadat, det är fel för det finns inget värre än dessa sårade försmådda skadade barn.......
Det spelar ingen roll om det är föräldrar, släktingar, högt uppsatta personer, ja det spelar ingen roll vad dom är, så har dom ingen som helst rätt att förgripa sig på ett barn.
Det är något alla måste tänka på.
Tro på barnen till motsatsen är bevisad.
Vem har dom annars.
Ingen.
